Artikel i Dagbladet                           

                      Svenska Rubinstein -Taybi nätverket

hand.gif (52056 bytes)  
Hem
Tillbaka

 

 

 

 

 

 

 Artikel publicerad i Första sidanför utskrift.

  Artikeln hittas i sin helhet under avdelningen Njurunda & Matfors

Publicerad: 2005-11-21

Unik träning gjorde stor skillnad



Delfin som motivator. Träningen med delfinen blev Viktors belöning när han klarat en uppgift. Terapin fokuserar på användning av höger hjärnhalva. "Barnen lär sig under roliga former och får sedan en belöning", förklarar Viktors föräldrar.
Foto:Privat

 

 


Hösten 2005 kommer för alltid att etsas fast i familjen Magnusson-Karlssons minne som tiden då livet vände lite grann.
Som första svensk på många år fick nioårige Viktor chansen att åka till Florida och träna med delfiner på ett center för handikappade barn.


– Det var helt otroligt. Delfinen Spunky stal pussar av honom hela tiden, berättar mamma Ann-Louise.
   För tre år sedan slog
Ann-Louise Karlsson, Matfors, på tv:n och upptäckte att kanalen Animal Planet visade en dokumentär om delfiner. Hon tryckte kvickt in ett band i videon för att spela in programmet åt dottern Jennifer, som höll delfinen som sitt älsklingsdjur.
   – När hon sedan satt och tittade på inspelningen ropade hon plötsligt; mamma, här är något som passar Viktor, berättar Ann-Louise.
   
Skickade ansökan
Dokumentären som Ann-Louise så slumpmässigt råkat zappa fram med fjärrkontrollen handlade om Dolphin Human Therapy i Key Largo, Florida. Anläggningen tar emot handikappade barn från hela världen och låter dem träna inlärning med hjälp av delfiner.
   – Vi tänkte på det där ett tag, men visste ju inget mer om centret än vi sett i dokumentären. Men efter att ha sökt lite på internet hittade vi anläggningen och skickade till slut iväg en ansökan, minns Ann-Louise.
   Viktor föddes 1996 med den mycket sällsynta diagnosen Rubinstein-Taibys syndrom – de breda tummarnas och tårnas syndrom. Beskedet vände upp och ned på familjen Magnusson-Karlssons liv.
   – Man väntar sig inte att få ett handikappat barn. De är på ett sätt små hela tiden och behöver ständigt hjälp, säger Viktors pappa
Jens Magnusson.
   RTS-barn drar sig gärna undan omvärlden och har ofta svårt att koncentrera sig. Många pratar överhuvudtaget inte. De är kortväxta, får generellt dålig balans och har svårt att gå på egen hand.
   Viktor drabbades vid sidan av RTS-diagnosen också av epilepsi och matvägran.
   – Det har stundtals varit väldigt jobbigt, men för några år sedan började allt falla på plats. Vi fick assistenter och det började fungera bra. Då fick han diagnosen epilepsi och vi kände att allt gick tillbaka igen, säger Ann-Louise.
   
Ett glädjebesked
Vändningen kom när ett brev från Florida damp ner i brev-lådan. Delfincentret i Key Largo hade reserverat en plats åt Viktor under hösten 2005.
   – Man blev alldeles... Man tänkte åh gud, ska vi verkligen åka. Det var helt otroligt, säger Ann-Louise.
   Den 21 september landade familjen på amerikansk mark. Viktor fick träna på DHT-centret i två veckor, med hjälp av terapeuten Leslie Morrisson, en praktikant, en delfintränare och förstås – delfinerna Spunky och Elvis.
   – Vi fick berätta vilka mål vi hade med träningen. Vi förstod hans kroppsspråk ganska bra, men ibland måste vi förstås gissa lite och därför ville vi gärna hitta ett sätt att kommunicera med honom, berättar Jens.
   Viktor fick ett skräddarsytt träningsprogram som omfattade bland annat kommunikationsövningar med bilder samt kroppsuppfattning och ögonkontakt. När han klarade en uppgift belönades han med en stund i vattnet med delfinerna.
   – Delfinen blev på så sätt hans motivator. Om han pekade på rätt sak kastade Leslie ut den i vattnet till Spunky som hämtade den och gav till Viktor. Det blev en förstärkning av att han gjorde rätt, förklarar Ann-Louise.
   Viktor tränade med delfinerna i vattnet 40 minuter om dagen.
   – Det var otroligt häftigt. Spunky blev så himla kär i honom och kom och pussade på honom hela tiden. När Leslie stretchade Viktor simmade Spunky fram och lade nosen på hans mage, berättar Ann-Louise.
   
Fortsatt träning
Familjen tycker att de två veckorna i Florida har gjort stor skillnad i deras liv. Viktor börjar lära sig att både ligga på mage och kissa på toaletten, något han inte ville kännas vid tidigare. Numera är det dessutom mycket lättare att få ögonkontakt med honom, tycker de.
   Hemma i Matfors fortsätter nu träningen – dock utan delfiner.
   – Vi tränar med bilder och har prövat att belöna honom genom att ge honom den leksak han tycker bäst om när han klarar en uppgift. På så sätt fortsätter han tills han får rätt sak, säger Ann-Louise.
   Familjen tvekar inte vid frågan om de vill åka tillbaka till Florida. Resan är redan inplanerad – 2008 bär det av igen.
   – Jag skulle verkligen rekommendera alla familjer med handikappade barn att åka. Man måste komma ihåg att det inte är doktor delfin som helt plötsligt botar ens barn, men även om det inte är säkert att barnet blir bättre kände vi att det var en upplevelse vi aldrig skulle kunna erbjuda Viktor hemma, säger Ann-Louise.

Av: Patricia Svensson  patricia.svensson@dagbladet.nu  Tel: 060-66 35 00  




 

 

 

 

Send mail to jensm@telia.com.bort with questions or comments about this web site.
Pga. mycket spam så vid mailing ta bort ".bort" i mail adresserna så kommer de fram , alltså bara "namn"@telia.com.

Last modified: augusti 10, 2010