Hösten 2005 kommer för
alltid att etsas fast i familjen Magnusson-Karlssons
minne som tiden då livet vände lite grann.
Som första svensk på många
år fick nioårige Viktor chansen att åka till Florida
och träna med delfiner på ett center för
handikappade barn.
– Det var helt otroligt.
Delfinen Spunky stal pussar av honom hela tiden,
berättar mamma Ann-Louise.
För tre år sedan slog
Ann-Louise
Karlsson, Matfors, på tv:n och upptäckte att kanalen
Animal Planet visade en dokumentär om delfiner. Hon
tryckte kvickt in ett band i videon för att spela in
programmet åt dottern Jennifer, som höll delfinen
som sitt älsklingsdjur.
– När hon sedan satt och
tittade på inspelningen ropade hon plötsligt; mamma,
här är något som passar Viktor, berättar Ann-Louise.
Skickade ansökan
Dokumentären som Ann-Louise
så slumpmässigt råkat zappa fram med fjärrkontrollen
handlade om Dolphin Human Therapy i Key Largo,
Florida. Anläggningen tar emot handikappade barn
från hela världen och låter dem träna inlärning med
hjälp av delfiner.
– Vi tänkte på det där
ett tag, men visste ju inget mer om centret än vi
sett i dokumentären. Men efter att ha sökt lite på
internet hittade vi anläggningen och skickade till
slut iväg en ansökan, minns Ann-Louise.
Viktor föddes 1996 med
den mycket sällsynta diagnosen Rubinstein-Taibys
syndrom – de breda tummarnas och tårnas syndrom.
Beskedet vände upp och ned på familjen
Magnusson-Karlssons liv.
– Man väntar sig inte
att få ett handikappat barn. De är på ett sätt små
hela tiden och behöver ständigt hjälp, säger Viktors
pappa Jens
Magnusson.
RTS-barn drar sig gärna
undan omvärlden och har ofta svårt att koncentrera
sig. Många pratar överhuvudtaget inte. De är
kortväxta, får generellt dålig balans och har svårt
att gå på egen hand.
Viktor drabbades vid
sidan av RTS-diagnosen också av epilepsi och
matvägran.
– Det har stundtals
varit väldigt jobbigt, men för några år sedan
började allt falla på plats. Vi fick assistenter och
det började fungera bra. Då fick han diagnosen
epilepsi och vi kände att allt gick tillbaka igen,
säger Ann-Louise.
Ett glädjebesked
Vändningen kom när ett brev
från Florida damp ner i brev-lådan. Delfincentret i
Key Largo hade reserverat en plats åt Viktor under
hösten 2005.
– Man blev alldeles...
Man tänkte åh gud, ska vi verkligen åka. Det var
helt otroligt, säger Ann-Louise.
Den 21 september landade
familjen på amerikansk mark. Viktor fick träna på
DHT-centret i två veckor, med hjälp av terapeuten
Leslie Morrisson, en praktikant, en delfintränare
och förstås – delfinerna Spunky och Elvis.
– Vi fick berätta vilka
mål vi hade med träningen. Vi förstod hans
kroppsspråk ganska bra, men ibland måste vi förstås
gissa lite och därför ville vi gärna hitta ett sätt
att kommunicera med honom, berättar Jens.
Viktor fick ett
skräddarsytt träningsprogram som omfattade bland
annat kommunikationsövningar med bilder samt
kroppsuppfattning och ögonkontakt. När han klarade
en uppgift belönades han med en stund i vattnet med
delfinerna.
– Delfinen blev på så
sätt hans motivator. Om han pekade på rätt sak
kastade Leslie ut den i vattnet till Spunky som
hämtade den och gav till Viktor. Det blev en
förstärkning av att han gjorde rätt, förklarar
Ann-Louise.
Viktor tränade med
delfinerna i vattnet 40 minuter om dagen.
– Det var otroligt
häftigt. Spunky blev så himla kär i honom och kom
och pussade på honom hela tiden. När Leslie
stretchade Viktor simmade Spunky fram och lade nosen
på hans mage, berättar Ann-Louise.
Fortsatt träning
Familjen tycker att de två
veckorna i Florida har gjort stor skillnad i deras
liv. Viktor börjar lära sig att både ligga på mage
och kissa på toaletten, något han inte ville kännas
vid tidigare. Numera är det dessutom mycket lättare
att få ögonkontakt med honom, tycker de.
Hemma i Matfors
fortsätter nu träningen – dock utan delfiner.
– Vi tränar med bilder
och har prövat att belöna honom genom att ge honom
den leksak han tycker bäst om när han klarar en
uppgift. På så sätt fortsätter han tills han får
rätt sak, säger Ann-Louise.
Familjen tvekar inte vid
frågan om de vill åka tillbaka till Florida. Resan
är redan inplanerad – 2008 bär det av igen.
– Jag skulle verkligen
rekommendera alla familjer med handikappade barn att
åka. Man måste komma ihåg att det inte är doktor
delfin som helt plötsligt botar ens barn, men även
om det inte är säkert att barnet blir bättre kände
vi att det var en upplevelse vi aldrig skulle kunna
erbjuda Viktor hemma, säger Ann-Louise.
Av:
Patricia Svensson patricia.svensson@dagbladet.nu Tel:
060-66 35 00